Dancers' Night revisited

Jag har tidigare skrivit om Club Mambos torsdagskvällar. Sedan maj förra året har jag inte varit där; nu var det dags igen. I Skåne var vi ju lediga dagen efter.

Jag fick höra att många själländare kommer redan 2230-2300 på kvällen och går strax efter midnatt. I Köpenhamn jobbade man dagen efter. Själv kom jag vid midnatt och fick troligen ändå se de flesta som var där under kvällen. Det var väldigt många av de som jag trodde brukar gå som inte var där. Jag kände t ex bara igen en av Köpenhamns crossbodylärare och han gick ganska tidigt. För mig, som dansar linjestil, kändes det som det knappt fanns någon att dansa med.

Det är gratis inträde på torsdagar. Garderoben är dock 20 DKK, dvs ca 25 svenska kronor. Läsken i baren kostar lika mycket. Medan Mejeriet tar 18 SEK för sin läsk och Havana/Tropicana tar 15 kr, så tar man alltså här 25 kronor. På Havana får man en 33 cl läsk, men på Mambo får man ett glas med mycket is som rymmer max 20 cl. Drinkarna är riktigt dyra om jag minns rätt. Som några exempel på en annorlunda prissättning i baren...

Club Mambo har byggt om en smula. Innan var toaletterna till höger när man kom ut från dansgolvet. Nu är de rakt fram. Men de är fortfarande mycket små, gemensam ingång för killar och tjejer. Något fräschare dock. Dansgolvet är ju litet, men det var inte jättemånga där, så det var ok - men inte mer - att dansa. Reggaetonbaren finns fortfarande på det vanliga stället.

Ljudvolymen var ok den kvällen jag var där. Dj Sergio och DJ Klandestino spelade. De växlade om så pass ofta i båset, så det var svårt att hålla reda på vilken musik som kom från vem. Men deras styrka är helt klart ett antal väldigt drivande salsasånger med starka melodier som de har lyckats spåra upp och har i sin repertoar. Sedan kan det möjligen vara lite ojämnt någon gång; jakten på "bra låtar" kan någon gång leda in på lite ovanliga latinska musikvarianter. Men de grottar aldrig ner sig i något dåligt pass. De är grymma DJs.

Dansgolvet är visserligen jämnt, men trögt. Jag hade med mig mina vita jazzskor med gummisula och de brukar fungera på de flesta ställen (bl a Majeriet och Havana). Men här önskar jag att jag hade haft med mig skorna med mockasula istället. De hade fungerat perfekt.

Sammantaget kan man säga att linjedansarna var inte där denna kväll och för min del blev det därmed mest en allmän erfarenhet. Club Mambo var dock i sig bra denna kväll med bra musik och lagom med folk.

En sista anmärkning om resande och vilka som kommer. Även om det var ledig dag öster om Sundet dagen efter, så var det inte en enda skåning där förutom jag, som åkte dit ensam på en stundens ingivelse. Det kan tyckas lite märkligt hur isolerade vi är från varandra.

Vi Lundabor har visserligen kassa förbindelser till Köpenhamn. Men alla salsadansande Malmöbor kommer dit på 35 minuter och 122 spänn tur och retur. Med citytunneln om fyra år kapar Malmöborna ytterligare några minuter (30 min från Triangeln) och vi Lundabor får täta direkttåg som går tio minuter snabbare, på 50 minuter. En torsdag som denna, var jag tvungen att ta taxi hem eftersom det inte finns nattförbindelser mellan Malmö och Lund (utom helger). Taxibilarna som väntar utanför stationen ska ha knappt 300 spänn från Malmö till Lund. Jag ringde TaxiLund 121212 och åkte för 189 kr. De har samma pris under helgerna.

El Cantante som film

Filmen El Cantante har nu en officiell webbplats. Filmen handlar förstås om den den nuyorikanska sångaren Héctor Lavoe som dog 1993. Marc Anthony spelar Héctor och Jennifer Lopez spelar hans fru. I trailern står det lustigt nog att filmen är "Inspired by a True Story". Hm.

Filmen har premiär den 1 augusti i USA och är det inte premiär här samtidigt så får vi väl använda bittorrent. Detta kan bli den första salsakultfilmen någonsin. Det är kul att det är just i dessa år som det händer. Kolla in traliern med länk direkt på förstasidan!

Få salseros på Cuba Café

Jag var på Cuba Café igår. Det är kanske tredje gången jag är där. Det har fortfarande alla de problem som jag beskrivit tidigare. Men det är om man jämför med att riktigt salsaställe. Som latinomusikställe för alla möjliga som bara vill ha en trevlig Malmökväll funkar det utmärkt. Det är grymt populärt. För två år sedan satt nästan ingen ute. Nu sitter de flesta ute.

Vad jag ändå var fövånad över var att det är så pass få saleros som går dit även en fredag då ingen annan salsa finns. Efter fyra-fem år känner jag igen riktigt många i Sydvästskånes salsavärld. Men igår såg jag kanske tio som jag känner från kurser och ytterligare drygt fem kända latinos och deras skånska tjejer. I ett i övrigt packat café var dessa personer inte så lätta att få syn på.

Jag har också funderat över varför vi som dansar egentligen inte bättre utnyttjar mindre skrymslen, t ex på Cuba Café, i hörnen om vi verkligen vill dansa. Men en som jag känner förklarade för mig att alla festlokaler har ett område som definieras som innanför och utanför festen. Alla vill vara innanför. Det är en helt annan avslagen känsla att dansa utanför högtalare och ljus. I ett fall igår var musiken verkligen svag där det annars fanns plats och där jag dansade...