Salsan i Sverige på 70-talet

Jag pratade med en intressant man i dagarna. Här är ett kort referat av vårt samtal:

Han hade introducerat salsan, som en del av genren world music, i Stockholm i början av 70-talet. Det var vid tiden då Sverige öppnade sig mot övriga världen med musiken och charterresor etc. Då var det Ray Barretto, Patato Changuito och Celia Cruz som gällde. Det var på dåvarande Café Ricardo i Stockholm. De hade en då okänd artist, Cheo Feliciano, som höll en liten konsert i Stockholm.

Och mannen och hans vänner hade ett band; det var det viktigaste. De höll på i fem-sex år med detta, men folk tyckte mest de var konstiga med sin salsa. Ingen kunde förstås dansa då. Så han och hans vänner gav upp och han flyttade för övrigt hem till Pakistan.

När han kom tillbaka till Stockholm i början på 90-talet, så chockade en vän honom genom att visa att man nu kunde undervisa i dansen. 50-60 deltagare på en kurs; mannen som jag pratade med trodde det var en dröm. :-)

Några aktuella kommentarer...

Zouk är verkligen snygg musik. Jag ser positivt på att den, tillsammans med kizomba, integreras med övriga latinamerikanska danser på våra "salsaställen". Det är kanske den vackraste musiken i soundet och djupet.

Världens mest överskattade salsaartist: Oscar d'Leon? Och ändå har han gjort några bra låtar bland allt det dåliga.

Vackraste salsarösten är kanske Issac Delgados. Andra förslag?

Mitt recept för lyckade salsakvällar i Köpenhamns torsdagars nattliv. Renodla Søpavillonen till ett kubanskt/dura-ställe och Club Mambo till ett linje-/duraställe. Lösningen borde kunna funka; klubbarna stämmer i storlek med de potentiella gästernas bas. Men en rad omständigheter har förhindrat det hittills. Jag ser inte att vi närmar oss denna lösning heller inom överskådlig tid heller tyvärr.

Tyska (och spanska) salsakongresser: gå ut TYDLIGT på era sajter att man inte byter partner på era workshops. Det är fruktansvärt arrogant av dessa arrangörer att inte acceptera att de flesta utifrån kommer från andra undervisningskulturer med en helt annan approach till det hela. Ni arrangerar som ni vill, men ni MÅSTE INFORMERA.

The Juju Orchestra, äntligen har salsan ett svar på Tangons återfödsel med t ex Bajofondo, Gotan Project och Electrocutango. Electrosalsa?

Club Tumbao!

Jag är nu med och arrangerar en ny salsaklubb i Malmö! Här är tid och plats och annat viktigt:

Club Tumbao, ett nytt och återkommande salsaevenemang i Malmö: för dansare, av dansare. Fredric och Malte är arrangörer. Klubben spelar varierad musik, kubanskt och linje liksom bachata, chacha och någon annan typ, t ex kizomba. Det kommer att finnas en bar som serverar alkoholfria drycker till bra priser. Lokalen befinner sig en våning ner, tre kvarter nordväst om Värnhemstorget. På gångavstånd från Malmö Central. Tåg hela natten.

Tangokompaniet, Fredriksbergsgatan 7, Malmö
Fredagen 23 oktober 2009
Kl 22.00-02.00
Inträde: 40 kr (ej kort)

Vi ses på dansgolvet!

----------------

The Tumbao club/social, a new and recurring salsa event in Malmö: for dancers, by dancers. There will be varied music, for both cuban style and cross body style salsa, as well as some bachata, cha cha cha and the odd other dance, such as kizomba. There will be a bar serving non-alcohol beverages at very reasonable prices.

Tangokompaniet, Fredriksbergsgatan 7, Malmö
Friday Octobre 23rd 2009
Time: 22.00-02.00
Entrance: 40 SEK (cash only)

See you on the dance floor!

Inga renodlade salsaklubbar längre

Det är problematiskt med salsaställen i Skåne just nu. För det finns inga. Inte sena ställen i alla fall; kanske kommer Cubabaila2005 till våren igång igen med sin social på torsdagar kl 18-20.

Club Chiquita på Tangpalatset i Malmö lade ner i och med sin sista gång i december. Vi hade en särskilt bra fest i november, men folket svek delvis igen i december. Jag hörde att flera var på Banco de la Música även sista gången. Även om Club Chiquita var mina höjdpunkter under hösten så kan jag förstå att det av vissa sågs som något sorts elitställe, tyvärr kunde det uppfattas så. Men det var i så fall en ond cirkel eftersom inte vanligt Malmöfolk tog tag i att stödja det ens från början.

Club Cubasalsa äger fortfarande rum på Mejeriet och det är ganska regelbundet. Åtminstone i höstas spelade man så mycket reggaeton att jag skulle vilja kalla det mer ett "latin-ställe". Jag går inte dit ofta nu.

De rapporterar jag fått från de senaste gångerna innebär att man spelat lite mindre reggaeton på sista tiden. Å andra sidan har man sagt mig att all salsa som spelas där kommer från den lilla ön Kuba och det är inte så många av salsaveteranerna som går dit. Jag vet inte. Jag räknar med att återvända senare under våren en eller flera gånger och se/höra för mig själv.

Det finns två definitiva latin-ställen i Malmö som fortfarande håller igång: Club Mojito och Club Caribe. Jag har inte varit på något på mycket länge. Jag hör aldrig om salsadansare som jag känner som ska dit. Men det vore intressant att göra ett besök. Club Mojito har i sina senaste tre utskick inte nämnt salsa; det gör däremot Club Caribe varje gång.

Ett tredje latin-ställe är Banco de la Música som kör sitt onsdag till lördag. Enligt vad jag får höra så kan det vara vissa ok salsapass tidigare på kvällen, medan man kanske inte spelar salsa senare under kvällen.

Det evenemang som jag just nu mest har hopp till som salsadansare är Salsa Sabrosas social "Danskväll för alla" kl 18-20 som kommer att äga rum varje onsdag som Sabrosa har kurser (tolv gånger per termin) på Folkets Hus (Lunds Stadsteater) i Lund. Jag ska definitivt pröva det. Vi får se vad det blir av det.

Recension: En kväll med Oscar D'León

Den vän till mig som bor i Barcelona har varit vänlig nog att skriva om en koncertupplevelse igen. I mars var han ju på Tito Nieves koncert. Den 20 juli hörde han en annan mycket välkänd artist:

Så var det dags igen. Oscar D'León, en av salsa- och latinomusikens verkligt stora, är på turné och framträdde på söndagskvällen i Barcelona i samband med Colombias självständighetsdag. Svårt bedöma hur många vi var i publiken men kanske runt 400 personer. Hursomhelst var det tillräckligt med plats för att relativt fritt kunna röra sig mellan den improviserade baren och den väl tilltagna scenen. Medan en del salsade runt i de bakre regionerna, valde flertalet ändå att stå närmre scenen. Men även där fanns möjlighet att i begränsad skala ta några salsa-steg.

25 euro för att se en av de stora i latino-musikens omfångsrika flora är ett bra pris. Platsen och tidpunkten var möjligtvis inte optimal - lite senare och på en lördagskväll hade varit bättre - men när Oscar drar igång faller det mesta på plats. Med tanke på att D'León varit aktiv i branschen sedan 1972 är det kanske inte så konstigt - en mera rutinerad scenartist får man leta efter!

Som allom bekant är den latinamerikanska världen känd bl.a. för att inte vara så exakt med tidpunkter och tidsangivelser. Sålunda anlände jag till konserthallen runt 16-tiden därför att jag hade en uppgift om att förbandet skulle dra igång vid 15-tiden... när de i själva verket inte började förrän runt 19 eller 19.30... Ett helt ok salsa-band med fyra slagverkare, ett par keyboardister samt några sångare/dansare.

Oscar D'León, som enligt uppgift skulle börja runt 18/18.30 drog följaktligen igång först framåt 21-tiden... Det märktes att en superstjärna äntrade scenen. Karismatisk med sin renrakade och polerade skalle samt välansad mustasch och klädd helt i vitt - karibisk stil - självsäker och med fantastisk fysik trots sina 65 år. Publikens höga förväntningar infriades direkt och det kändes riktigt bra!

Arrangörens VIP-avdelning längst fram vid scenen visade sig ohållbar och visst tumult utbröt på ett ställe. Oscar D'León fick avbryta ett av sina första nummer men med sin stora erfarenhet visade han sig vara både publikpsykolog och mer. "Man kan inte dela på publiken!" utbrast han, varefter vakterna lite motvilligt öppnade det delande staketet. Trycket släppte och resten av konserten gick smidigt.

Orkesteruppsättningen var ungefär fyra slagverkare, två trombonister, ett par trumpetare, en man med röd ståbas, någon keyboard tror jag samt en gitarr... och kanske något därtill. Lite utöver det vanliga för ett turnerande salsa-band - och med ett resultat som var en fröjd att höra. Bäst av allt var dock D'León själv som dansade, hoppade runt och rent allmänt visade sig vara en uttrycksfull "pajas" på scen. Ingen publikfobi här inte; ena sekunden skriver han en autograf på någons keps för att i nästa ögonblick börja sjunga. Möjligtvis blev det lite väl många autografer och publikbesök på scen men med D'Leóns professionalism gick det ändå vägen.

En gästartist dök också upp någonstans mitt i spektaklet: lite oklart vem den unge mannen var - mitt spanska öra misslyckades att registrera detta. Det rörde sig dock om en grammy-vinnande förmåga med spansk-zigensk bakgrund, såvitt jag kunde förstå. Gitarr och flamenco-inspirerade tonfall som efter en stund blandades med salsa-toner och D'Leóns starka stämma. Denna musikkompott gled så över i den gamla slagdängan "Macarena", där D'León själv stod för de välkända tillhörande dansrörelserna. Och så... byttes texten mot "reggaeton, reggaeton" och diverse bandmedlemmar rappade mer eller mindre kreativa verser, liksom den storvuxne, svarte livvakten med den tjocka guldkedjan runt halsen. Underhållning på hög nivå!

"Llorarás" - ursprungligen inspelad 1975! - "Calculadora" och en hel massa andra örhängen hördes under kvällen, liksom en del annat ur salsa-faraonens enorma produktion. Måtte denne legend få underhålla oss många år ännu!

Stor uppdelning linje/kubanskt nu

Det är svårt att få perspektiv på vad som händer/hänt med salsan i Skåne under de senaste åren. Jag har dansat sedan 2003, i fem och ett halvt år. Uteställena har skiftat och sedan nu Havana lagt ner är det bara Mejeriet kvar av de som var igång när jag började. Egentligen har det inte varit några jättestora förändringar fram till förra året, tycker jag. Det finns flera olika arrangörer och det ordnas klubbar som varar ett tag på olika ställen.

Intåget av reggaeton har dock ändrat musikblandningen en del. Inte minst Mejeriet har ändrat sin musik väsentligt sedan för fem år sedan eftersom reggaeton blivit en stor del av den musik som spelas där. Även de småklubbar (eller är det bara en?) som Mejerietarrangörerna satt upp i Malmö har haft ett stort inslag av reggaeton, efter vad jag förstått av reklamen.

Cuba Café blev till 2005 och kom att ändra mycket på sikt. Första året/åren var det ganska salsainriktat men blev mer och mer allmänt latin/fest. Club Havana och övriga salsaklubbar i Malmö fick mer och mer problem under somrarna med konkurrensen.

En annan förändring var att linjestilen kom till Sydvästkåne på riktigt. Orlando Ahumada hade haft lektioner här innan, men det var bara en 4-5 personer som aktivt dansade stilen i området. Johan och Alexandra började crossbodykurser på Salsa Sabrosa 2004 och då började jag. Linje har blivit större och större under åren.

Mycket få kommer från någon särskild skola och istället söker man sin egen väg. Tjejerna socialdansar sig till den och killarna går lite fler kurser än tjejerna, kopierar andra och experimenterar sig fram en del. Tjejerna, skulle jag tro, gillar den nog för att den har en fin "stil", för att den har ganska stor självständighet för tjejer, inte minst i styling, och för att killarna ofta har råkat ligga på en någorlunda hög dansnivå just inom denna stilen.

Linjedansarna är fortfarande i en klar minoritet av alla salsadansare i Skåne, men nu börjar man för första gången kunna ordna ställen som bygger i huvudsak på vår medverkan. Särskilt under sommaren har differentieringen blivit tydlig. Kubanskdansarna går gärna till "festen" på Cuba Café, medan CC ofta inte är ett alternativ för de mer "tekniska" linjedansarna, som är noga med golv, ljus, plats och...framför allt: musik.

Detta är givetvis viktigt för en många kubanskdansare också. Inte minst musiken tycks man ha blivit mer och mer noga med. Man vill hellre dansa kubanskt till kubansk musik, vilket för mig är ett gott tecken. Sammantaget som stor grupp vill jag ändå påstå att det sociala spelar en större roll än det tekniska för kubanskdansare.

Som resultat av Cuba Cafés tillkomst var Havana på slutet mer och mer av ett (ganska tomt) linjeställe och linjedansarna dominerade definitivt senast på Hipp också. Många av de andra går nämligen på Cuba Café om de fortfarande är aktiva dansare. Och linjedansare går inte så ofta dit. På så sätt är salsan idag mer uppdelad än den någonsin varit i Skåne förut.

Med Cuba Cafés dominans, så lönar det sig inte så mycket att ha vanliga salsaklubbar, i alla fall i Malmö, och för den som är sugen på att dansa linje, återstår bara Köpenhamn om man vill gå regelbundet varje vecka. Park Café och Søpavillonen har just nu en storhetsperiod i Köpenhamn och fler och fler skånska linjedansare har börjat upptäcka det. Senast var det väldigt många skåningar över och alla var linjedansare. Uppdelningen är närmast knivskarp i ett sådant sammanhang.

Det är svårt att säga om differentieringen är bra eller dålig; den mest bara är. Men det känns lite småsynd om det socialt bara blir två helt distingerade grupper som går till olika ställen och bara lyssnar på sin musik. Dessutom är det så att linjedansarna visserligen delvis kan få sin salsa i Köpenhamn, men resan är en timme från Lund och kostar 200 kr därifrån plus inträde. Det blir på sikt mest för entusiaster.

Det bästa vore om det fanns välbesökta allroundställen i Skåne, som framför allt i musik respekterade båda stilars önskemål, på så vis att stilarna återkom i musikutbudet regelbundet med bara några låtars paus in emellan. Jag tror inte vi får se det på ett tag, men hoppas att jag har fel.

Salsamusiken är död?

En intressant artikel från december 2004. Den diskuterar om salsan (som musikstil - artikeln nämner inte dansen) håller på att dö. Sammanfattningvis menar artikelförfattaren att det idag finns en ganska utbredd uppfattning att salsan minskar kraftigt i popularitet. Men den faran tycks överdriven.

En annan ubredd uppfattning gör gällande att salsan var som mest populär på 70-talet. Det är nog också delvis en myt. Salsa har aldrig varit mer än en nisch (inte ens under Tito Puentes och Celias Cruz' bästa dagar) och försäljningen ökar idag om än måttligt. Huruvuda salsan är på frammarsch eller på tillbakagång tvistar några i artikeln, så det är inte helt klart. Den verkar klara sig i alla fall än idag (2004). Den går ganska bra i Columbia, bättre än i Puerto Rico.

Salsan på skånska uteställen

På lördag är det stor salsafest på Tangopalatset i Malmö. Se mer här. Jag och Joaquim från Park Café i Köpenhamn är DJs. Jag tycker om Joaquim som DJ, så det ska bli bra musik på lördag, hoppas jag.

Jag spelar mest linjemusik, vilket inte är så konstigt eftersom det är musiken till den dans jag dansar. Det är också Salsa Fes generella inriktning. Undervisningen är ju i New York style. Jag försöker också hitta bra kubanska låtar som även kommer att spelas under kvällen.

Förr så märkte jag bara av att linjedansare klagade på alltför kubansk musik, medan kubanskdansare inte hade så mycket emot linjemusik. Nu har jag mer och mer hört att kubanskdansare ställer krav på att det spelas kubansk salsa. Se t ex pollen på High Fidelity Salsa (där dock ingen frågas om det spelas för lite linjemusik). Det gör det besvärligare att välja musik på uteställen, men det är också positivt att det finns en högre medvetenhet om musikens betydelse för dansen. I vilket fall är de kraven idag verklighet.

Som linjedansare i Malmö/Lund är jag van vid att man sitter av stora delar av kvällen medan kubansk salsa spelas och så får man kanske bara dansa en tredjedel av tiden. I sig är det mycket olyckligt - på kongresser kan man som linjedansare dansa varenda låt - men också kanske en nödvändighet i en region med två typer av salsadans. Vi är inte fler än att vi kan och måste ha arrangemang tillsammans.

På lördag kommer jag, inom linjegenren, att spela salsa dura, 70-talssalsa, salsa romantica och jazzig salsa. Särskilt den sistnämnda genren är den som just nu intresserar mig mest och som jag vill utveckla, kanske den allra skönaste. Salsa dura är troligen den mest "allroundiga" salsan och kan dansas kubanskt också - men jag tycker ibland att den är lite tråkig. 70-talssalsan har absolut sina fans och kräver åtskilliga låtar. Den är härligt rytmisk och dansvänlig. Salsa romantica är lite kontroversiell i vissa hardcore-kretsar, men brukar ändå få hyfsad acceptans. Jag tycker absolut att de bästa sångerna, i betydelsen melodierna, finns inom den stilen.

Inom kubansk salsa kommer jag mer att satsa på säkra kort som Los Van Van och Charanga Habanera m fl. Det ska märkas när det spelas kubansk salsa, så folk vet att de kan ösa på till den stilarten. Även Chacha och Bachata kommer att spelas, i rimliga proportioner. De utgör en utsökt krydda. Ingen merengue eller cumbia spelas.

Förändringar i Salsaköpenhamn

För två år sedan var Köpenhamns mest populära salsaklubbar ganska lätta att hålla reda på. Nu tycks det mig lite mer komplicerat. Om man tittar på High Fidelitys nya Quickpolls här och här - med lite olika frågeställningar - så ser man att läget ändrats lite under de senaste två åren.

Søpavillionen har tillkommit. Det är samma arrangör som Park Cafés, dvs Salsa Libres Joaquim Aoues. Arrangemanget var först på torsdagar, gick över till fredagar och är nu tillbaka på torsdagar. Jag var där en fredag och var mycket besviken eftersom det var så mycket folk - och inte överdrivet många salseros - att jag knappt fick dansat under kvällen. Det är kanske bättre på torsdagar. Søpavillionen får ca 10 % i pollen, vilket är ok.

Club Mambo tappar fruktanvärt från den ena undersökningen till den andra, från 43.1 % till 14,8 %. Kellerdirk, som en gång var ett av de mest populära ställena, syns knappt längre i undersökningen. De var tvungna att byta dag (till söndagen, samma dag som Park Café!) och har kommit tillbaka till måndagarna, men verkar helt ha förlorat gästerna i processen.

Råhuset är ett nytt ställe, som plötsligt blivit mycket populärt. Det tycks väldigt inriktat på det kubanska - jag tror att Ketti Bueno Ferrer står bakom - så är man linjedansare kanske det inte är superintressant, vet inte. Det är på lördagar och kan väl ha stulit Mambos "thunder" kan jag tänka mig.

Stället som dock fortfarande är etta och bara växer i popularitet är Park Café. Jag har varit där tre söndagar i rad och det är i en ny glansperiod. Det är t o m bättre än för två år sedan, då jag var en regelbunden gäst. I Köpenhamn är dansarna nyckfulla, så njut av Park Café när det nu har sin guldålder. Mittentimmarna kan det dock vara svårt att dansa på, p g a trängseln, så kom tidigt och var beredd på att stanna till sent, så finns där två riktigt bra timmar, en i början och en i slutet.