Det var inte mycket vanligt salsafolk där denna kväll. Jag tror vi var elva stycken plus några av de vanliga latinosarna som jag dock inte känner. Sedan var det en del som kunde dansa som jag aldrig sett förut. När det är få är dock ofta stämningen väldigt trevlig bland oss som känner varandra, så det är najs.
På salsaställen är det två saker som är viktigare än annat. Är det för trångt, lagom eller (för) folktomt? Och är musiken bra? Det var trots allt helt klart för folktomt. Däremot var musiken överraskande bra. DJ Cristian spelade massor med newyorkisk musik med bl a salsa romantica-klassiker. Ibland blev låtarna för snabba, men det bjuder vi på. Mycket trevligt. Något annat viktigt är volymen på musiken, som var acceptabl men på gränsen till hög. Jag hade papper i öronen. Nästa grej som sabbade hela kvällen är att golvet är överkasst; det är som klister. Det är inte så varje kväll, men nu var det hemskt.
Sargasso var på nedtur redan innan. Sedan kom debatten i SalsaManiac om stället och deras insläpp, med ett otrevligt inlägg från bl a en av deras golvchefer. Sedan lämnade Hamlet och Alvaro arrangemanget. Och nu är inte så mycket kvar. Men jag vill berömma deras ambitioner och deras DJ som skötte sig riktigt bra. Och som sagt kan stämningen bli ganska bra när man är mycket få salsafolk på ett ställe. Sargasso är inget populärt salsaställe, men det är inte helt kört ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar