Recension: En kväll med Oscar D'León

Den vän till mig som bor i Barcelona har varit vänlig nog att skriva om en koncertupplevelse igen. I mars var han ju på Tito Nieves koncert. Den 20 juli hörde han en annan mycket välkänd artist:

Så var det dags igen. Oscar D'León, en av salsa- och latinomusikens verkligt stora, är på turné och framträdde på söndagskvällen i Barcelona i samband med Colombias självständighetsdag. Svårt bedöma hur många vi var i publiken men kanske runt 400 personer. Hursomhelst var det tillräckligt med plats för att relativt fritt kunna röra sig mellan den improviserade baren och den väl tilltagna scenen. Medan en del salsade runt i de bakre regionerna, valde flertalet ändå att stå närmre scenen. Men även där fanns möjlighet att i begränsad skala ta några salsa-steg.

25 euro för att se en av de stora i latino-musikens omfångsrika flora är ett bra pris. Platsen och tidpunkten var möjligtvis inte optimal - lite senare och på en lördagskväll hade varit bättre - men när Oscar drar igång faller det mesta på plats. Med tanke på att D'León varit aktiv i branschen sedan 1972 är det kanske inte så konstigt - en mera rutinerad scenartist får man leta efter!

Som allom bekant är den latinamerikanska världen känd bl.a. för att inte vara så exakt med tidpunkter och tidsangivelser. Sålunda anlände jag till konserthallen runt 16-tiden därför att jag hade en uppgift om att förbandet skulle dra igång vid 15-tiden... när de i själva verket inte började förrän runt 19 eller 19.30... Ett helt ok salsa-band med fyra slagverkare, ett par keyboardister samt några sångare/dansare.

Oscar D'León, som enligt uppgift skulle börja runt 18/18.30 drog följaktligen igång först framåt 21-tiden... Det märktes att en superstjärna äntrade scenen. Karismatisk med sin renrakade och polerade skalle samt välansad mustasch och klädd helt i vitt - karibisk stil - självsäker och med fantastisk fysik trots sina 65 år. Publikens höga förväntningar infriades direkt och det kändes riktigt bra!

Arrangörens VIP-avdelning längst fram vid scenen visade sig ohållbar och visst tumult utbröt på ett ställe. Oscar D'León fick avbryta ett av sina första nummer men med sin stora erfarenhet visade han sig vara både publikpsykolog och mer. "Man kan inte dela på publiken!" utbrast han, varefter vakterna lite motvilligt öppnade det delande staketet. Trycket släppte och resten av konserten gick smidigt.

Orkesteruppsättningen var ungefär fyra slagverkare, två trombonister, ett par trumpetare, en man med röd ståbas, någon keyboard tror jag samt en gitarr... och kanske något därtill. Lite utöver det vanliga för ett turnerande salsa-band - och med ett resultat som var en fröjd att höra. Bäst av allt var dock D'León själv som dansade, hoppade runt och rent allmänt visade sig vara en uttrycksfull "pajas" på scen. Ingen publikfobi här inte; ena sekunden skriver han en autograf på någons keps för att i nästa ögonblick börja sjunga. Möjligtvis blev det lite väl många autografer och publikbesök på scen men med D'Leóns professionalism gick det ändå vägen.

En gästartist dök också upp någonstans mitt i spektaklet: lite oklart vem den unge mannen var - mitt spanska öra misslyckades att registrera detta. Det rörde sig dock om en grammy-vinnande förmåga med spansk-zigensk bakgrund, såvitt jag kunde förstå. Gitarr och flamenco-inspirerade tonfall som efter en stund blandades med salsa-toner och D'Leóns starka stämma. Denna musikkompott gled så över i den gamla slagdängan "Macarena", där D'León själv stod för de välkända tillhörande dansrörelserna. Och så... byttes texten mot "reggaeton, reggaeton" och diverse bandmedlemmar rappade mer eller mindre kreativa verser, liksom den storvuxne, svarte livvakten med den tjocka guldkedjan runt halsen. Underhållning på hög nivå!

"Llorarás" - ursprungligen inspelad 1975! - "Calculadora" och en hel massa andra örhängen hördes under kvällen, liksom en del annat ur salsa-faraonens enorma produktion. Måtte denne legend få underhålla oss många år ännu!

Stor uppdelning linje/kubanskt nu

Det är svårt att få perspektiv på vad som händer/hänt med salsan i Skåne under de senaste åren. Jag har dansat sedan 2003, i fem och ett halvt år. Uteställena har skiftat och sedan nu Havana lagt ner är det bara Mejeriet kvar av de som var igång när jag började. Egentligen har det inte varit några jättestora förändringar fram till förra året, tycker jag. Det finns flera olika arrangörer och det ordnas klubbar som varar ett tag på olika ställen.

Intåget av reggaeton har dock ändrat musikblandningen en del. Inte minst Mejeriet har ändrat sin musik väsentligt sedan för fem år sedan eftersom reggaeton blivit en stor del av den musik som spelas där. Även de småklubbar (eller är det bara en?) som Mejerietarrangörerna satt upp i Malmö har haft ett stort inslag av reggaeton, efter vad jag förstått av reklamen.

Cuba Café blev till 2005 och kom att ändra mycket på sikt. Första året/åren var det ganska salsainriktat men blev mer och mer allmänt latin/fest. Club Havana och övriga salsaklubbar i Malmö fick mer och mer problem under somrarna med konkurrensen.

En annan förändring var att linjestilen kom till Sydvästkåne på riktigt. Orlando Ahumada hade haft lektioner här innan, men det var bara en 4-5 personer som aktivt dansade stilen i området. Johan och Alexandra började crossbodykurser på Salsa Sabrosa 2004 och då började jag. Linje har blivit större och större under åren.

Mycket få kommer från någon särskild skola och istället söker man sin egen väg. Tjejerna socialdansar sig till den och killarna går lite fler kurser än tjejerna, kopierar andra och experimenterar sig fram en del. Tjejerna, skulle jag tro, gillar den nog för att den har en fin "stil", för att den har ganska stor självständighet för tjejer, inte minst i styling, och för att killarna ofta har råkat ligga på en någorlunda hög dansnivå just inom denna stilen.

Linjedansarna är fortfarande i en klar minoritet av alla salsadansare i Skåne, men nu börjar man för första gången kunna ordna ställen som bygger i huvudsak på vår medverkan. Särskilt under sommaren har differentieringen blivit tydlig. Kubanskdansarna går gärna till "festen" på Cuba Café, medan CC ofta inte är ett alternativ för de mer "tekniska" linjedansarna, som är noga med golv, ljus, plats och...framför allt: musik.

Detta är givetvis viktigt för en många kubanskdansare också. Inte minst musiken tycks man ha blivit mer och mer noga med. Man vill hellre dansa kubanskt till kubansk musik, vilket för mig är ett gott tecken. Sammantaget som stor grupp vill jag ändå påstå att det sociala spelar en större roll än det tekniska för kubanskdansare.

Som resultat av Cuba Cafés tillkomst var Havana på slutet mer och mer av ett (ganska tomt) linjeställe och linjedansarna dominerade definitivt senast på Hipp också. Många av de andra går nämligen på Cuba Café om de fortfarande är aktiva dansare. Och linjedansare går inte så ofta dit. På så sätt är salsan idag mer uppdelad än den någonsin varit i Skåne förut.

Med Cuba Cafés dominans, så lönar det sig inte så mycket att ha vanliga salsaklubbar, i alla fall i Malmö, och för den som är sugen på att dansa linje, återstår bara Köpenhamn om man vill gå regelbundet varje vecka. Park Café och Søpavillonen har just nu en storhetsperiod i Köpenhamn och fler och fler skånska linjedansare har börjat upptäcka det. Senast var det väldigt många skåningar över och alla var linjedansare. Uppdelningen är närmast knivskarp i ett sådant sammanhang.

Det är svårt att säga om differentieringen är bra eller dålig; den mest bara är. Men det känns lite småsynd om det socialt bara blir två helt distingerade grupper som går till olika ställen och bara lyssnar på sin musik. Dessutom är det så att linjedansarna visserligen delvis kan få sin salsa i Köpenhamn, men resan är en timme från Lund och kostar 200 kr därifrån plus inträde. Det blir på sikt mest för entusiaster.

Det bästa vore om det fanns välbesökta allroundställen i Skåne, som framför allt i musik respekterade båda stilars önskemål, på så vis att stilarna återkom i musikutbudet regelbundet med bara några låtars paus in emellan. Jag tror inte vi får se det på ett tag, men hoppas att jag har fel.

Salsamusiken är död?

En intressant artikel från december 2004. Den diskuterar om salsan (som musikstil - artikeln nämner inte dansen) håller på att dö. Sammanfattningvis menar artikelförfattaren att det idag finns en ganska utbredd uppfattning att salsan minskar kraftigt i popularitet. Men den faran tycks överdriven.

En annan ubredd uppfattning gör gällande att salsan var som mest populär på 70-talet. Det är nog också delvis en myt. Salsa har aldrig varit mer än en nisch (inte ens under Tito Puentes och Celias Cruz' bästa dagar) och försäljningen ökar idag om än måttligt. Huruvuda salsan är på frammarsch eller på tillbakagång tvistar några i artikeln, så det är inte helt klart. Den verkar klara sig i alla fall än idag (2004). Den går ganska bra i Columbia, bättre än i Puerto Rico.

Salsan på skånska uteställen

På lördag är det stor salsafest på Tangopalatset i Malmö. Se mer här. Jag och Joaquim från Park Café i Köpenhamn är DJs. Jag tycker om Joaquim som DJ, så det ska bli bra musik på lördag, hoppas jag.

Jag spelar mest linjemusik, vilket inte är så konstigt eftersom det är musiken till den dans jag dansar. Det är också Salsa Fes generella inriktning. Undervisningen är ju i New York style. Jag försöker också hitta bra kubanska låtar som även kommer att spelas under kvällen.

Förr så märkte jag bara av att linjedansare klagade på alltför kubansk musik, medan kubanskdansare inte hade så mycket emot linjemusik. Nu har jag mer och mer hört att kubanskdansare ställer krav på att det spelas kubansk salsa. Se t ex pollen på High Fidelity Salsa (där dock ingen frågas om det spelas för lite linjemusik). Det gör det besvärligare att välja musik på uteställen, men det är också positivt att det finns en högre medvetenhet om musikens betydelse för dansen. I vilket fall är de kraven idag verklighet.

Som linjedansare i Malmö/Lund är jag van vid att man sitter av stora delar av kvällen medan kubansk salsa spelas och så får man kanske bara dansa en tredjedel av tiden. I sig är det mycket olyckligt - på kongresser kan man som linjedansare dansa varenda låt - men också kanske en nödvändighet i en region med två typer av salsadans. Vi är inte fler än att vi kan och måste ha arrangemang tillsammans.

På lördag kommer jag, inom linjegenren, att spela salsa dura, 70-talssalsa, salsa romantica och jazzig salsa. Särskilt den sistnämnda genren är den som just nu intresserar mig mest och som jag vill utveckla, kanske den allra skönaste. Salsa dura är troligen den mest "allroundiga" salsan och kan dansas kubanskt också - men jag tycker ibland att den är lite tråkig. 70-talssalsan har absolut sina fans och kräver åtskilliga låtar. Den är härligt rytmisk och dansvänlig. Salsa romantica är lite kontroversiell i vissa hardcore-kretsar, men brukar ändå få hyfsad acceptans. Jag tycker absolut att de bästa sångerna, i betydelsen melodierna, finns inom den stilen.

Inom kubansk salsa kommer jag mer att satsa på säkra kort som Los Van Van och Charanga Habanera m fl. Det ska märkas när det spelas kubansk salsa, så folk vet att de kan ösa på till den stilarten. Även Chacha och Bachata kommer att spelas, i rimliga proportioner. De utgör en utsökt krydda. Ingen merengue eller cumbia spelas.

Förändringar i Salsaköpenhamn

För två år sedan var Köpenhamns mest populära salsaklubbar ganska lätta att hålla reda på. Nu tycks det mig lite mer komplicerat. Om man tittar på High Fidelitys nya Quickpolls här och här - med lite olika frågeställningar - så ser man att läget ändrats lite under de senaste två åren.

Søpavillionen har tillkommit. Det är samma arrangör som Park Cafés, dvs Salsa Libres Joaquim Aoues. Arrangemanget var först på torsdagar, gick över till fredagar och är nu tillbaka på torsdagar. Jag var där en fredag och var mycket besviken eftersom det var så mycket folk - och inte överdrivet många salseros - att jag knappt fick dansat under kvällen. Det är kanske bättre på torsdagar. Søpavillionen får ca 10 % i pollen, vilket är ok.

Club Mambo tappar fruktanvärt från den ena undersökningen till den andra, från 43.1 % till 14,8 %. Kellerdirk, som en gång var ett av de mest populära ställena, syns knappt längre i undersökningen. De var tvungna att byta dag (till söndagen, samma dag som Park Café!) och har kommit tillbaka till måndagarna, men verkar helt ha förlorat gästerna i processen.

Råhuset är ett nytt ställe, som plötsligt blivit mycket populärt. Det tycks väldigt inriktat på det kubanska - jag tror att Ketti Bueno Ferrer står bakom - så är man linjedansare kanske det inte är superintressant, vet inte. Det är på lördagar och kan väl ha stulit Mambos "thunder" kan jag tänka mig.

Stället som dock fortfarande är etta och bara växer i popularitet är Park Café. Jag har varit där tre söndagar i rad och det är i en ny glansperiod. Det är t o m bättre än för två år sedan, då jag var en regelbunden gäst. I Köpenhamn är dansarna nyckfulla, så njut av Park Café när det nu har sin guldålder. Mittentimmarna kan det dock vara svårt att dansa på, p g a trängseln, så kom tidigt och var beredd på att stanna till sent, så finns där två riktigt bra timmar, en i början och en i slutet.

Tankar om Scandinavian Salsa Congress

Förre året, efter Scandinavian Salsa Congress, så skickade jag in en del synpunkter till arrangörerna. Jag fick inget svar och inga förändringar av just det jag påpekade det året (jag förstår om det fanns mycket annat göra då). Så jag tar mig friheten att publicera några synpunkter här istället. Det är en utmärkt kongress. Jag kommer tillbaka nästa år. Det finns också det som kan diskuteras, bra och dåligt.

Det bästa med kongressen är att det inte finns några filmförbud överhuvudtaget. Arrangörerna har en modern syn på vad det innebär att vara passionerad av dansen. Vi är alla där tillsammans och vill dela med oss och lära oss och uppskatta saker i efterhand gemensamt.

Tider hålls och planeringen fungerar mycket väl under kongressen.

Men låt oss gå direkt på ett problem. Det största problemet som varit under de tre åren är faktiskt dansgolvet i den största salen på Elite Park Avenue Hotel. Övergångarna mellan plattorna - av metall, om jag minns rätt - förstör dansskor. Jag har sulat om ett par och mina nyinköpta skor för i år är på gränsen till helförstörda. Det där kan knappast fortsätta så nästa år också. Kanske det finns ställen i stora salen som är mindre tuffa mot skorna, vet inte. Georg förklarar i kommentaren nedan att kostnaderna förbundna med golvet är så stora, att vi nog måste klara oss i alla fall ett år till med det nuvarande golvet.

Arrangemanget marknadsförs som Scandinavian Salsa Congress. Det är stora ord. I folkmun brukar det mer heta "Kongressen i Göteborg". [Man kan jämföra med Hot Salsa Weekend i Stockholm, som närmast är ett minimalistiskt sätt att beskriva en festival.] Vad jag vet har aldrig någon dansk varit i Göteborg som lärare eller i show. Men man har i all fall alltid haft minst en norsk eller finsk showgrupp. Kände instruktören och dansare Jazzy Ruiz, som bor i Norge, var tillbaka i år.

Det är inget fel på stora ord; man kan köra vidare på det, och behåll de höga ambitionerna. Och försök få med Danmark nästa år. Tydligen är kongressen utan jämförelse störst i Skandinavien, något jag inte visste; i så fall är ju namnet mycket passande.

Trots namnet Scandinavian Salsa Congress är adressen till kongressen salsa congress scandinavia.com. Doesn't make sense to me. Jag funderar på att regga scandinavian salsa congress.com för en hundralapp bara för att skicka vidare besöken till kongressens hemsida. Georg upplyser nedan om att den är upptagen, så det kanske är .se-varianten vi får nöja oss med, innan .com-ägaren gett upp.

Vi går vidare: det är mycket tackande av arrangörerna under kongressdagarna. En hel del deltagare är nog mest där för att de köpt en tjänst för närmare två tusen kronor. Sedan skapar man sig sitt eget innehåll av kongressen i dansen och kontakten med de närmaste. De bryr sig inte så mycket om gänget bakom och hur de kämpat. Men visst hör det till i viss utsträckning.

Kongressen är inte jättebillig i ett internationellt sammanhang. Spain Salsa Congress i Llevaneres, som jag var på förra året, hade lika stora namn och kostade tusen kronor (det kan dock knappast jämföras i professionalitet - de gjorde nästan allt fel). Georg påpekar också i kommentaren nedan att Spain Salsa Congress är billigast i Europa. Den var f ö helt utomhus i en trädgård, kan jag tillägga - det är nog billigt (men med något bättre golv som de lagt ut. :-).

Några av DJ:na höll faktiskt inte måttet på kvällarna i år. DJ Frank och DJ Sören är inga problem. DJ Osmar var grym (men spelade tyvärr högre än alla andra). Men det finns också andra som inte tycks ha en känsla för att salsa som dansmusik. Det var dåligt avgränsade låtbyten, mycket mixar och perioder då dansarna bara stod och lyssnade på icke-dansbara rytmer.

Det artificiella ljusförändringarna i danslokalen kan också kommenteras. Förra året frågade jag Edie Lewis, när hon var i Göteborg, vad hon tyckte om ljusen i lokalen. Hon menade att det aldrig borde finnas rörliga ljuseffekter på en salsaklubb. Hon har skrivit om saken i generella termer förut. Jag (och hon tydligen) har dock sett mycket värre: svarta väggar och flackande ljuskäglor som far omkring i lokalen. I Göteborg har ljuset inte varit ett jättestort problem. Känns bara onödigt.

I detta inlägg har förts fram till diskussion en hel del om Scandinavian Salsa Congress. Det blev en part kritik och felfinneri, men jag kände för att lite bli (den enda?) masken i äppet. Det behövs en sådan också. Kongressen är sammantaget mycket mycket bra och jag rekommenderar den. Jag har förstått att det, till stor glädje, blir en ny kongress nästa år 2009. Gå då. Jag kan faktiskt föreslå att komma redan på torsdagen och vara med på pre-partyt, som var härligt avlappnat inför kongressen. Och sedan gå på uppvisningarna vid lunchtid i Nordstan på fredagen (och/eller torsdagen) - och göra lite shopping och kanske ta en kaffe efteråt. Inför den stora kvällen.

Och tack till Georg nedan för att han tog sig tid att svara på detta inlägg. Glöm inte att läsa hans svar.

Nya Cuvanna?

Det är ibland svårt att hänga med bland salsa-uteställena. Cuvanna uppfattade nog många som ett försök till Cubacafé på vintern. Det var, om jag minns rätt, samma ägare. Men saker och ting händer utan att man vet varför. Så här ser Cuvanna ut nu.

I gengäld har vi andra försök med latinställen. (Det är lite som 90-talet är tillbaka igen, så som jag förstår att det var: inga renodlade salsaställen.) Club Sabor Cubano var på restaurang Ankara i Malmö förrförra helgen i två dagar. Arrangörerna planerar redan för nästa tillfälle. Club Cubaton hade ett första arrangemang på Buddha Lounge i Malmö i mars och återkommer ikväll lördag [12 april].

Tito Nieves koncert i Barcelona

En vän till mig som bor i Barcelona var på Tito Nieves koncert 2008-03-21. Han beskrev bl a koncerten som fantastisk. Här är hans beskrivning:

"För det första visade sig det colombianska salsoteket Juanchito vara ett riktigt bra ställe. Trevligt upplägg med tre barer och barhäng samt soffgrupper. Dessutom med colombianska snacks - empanadas och friterade bananer med ostfyllning :)

Vi kom dit en kvart efter midnatt. Lokalen rymmer 400 personer men jag gissar att det bara blev 150-200 personer, så det kändes väldigt familjärt. Efter ett antal rundor med salsa, bachata och merengue så körde konserten äntligen i gång... tio över tre!!! Och han höll på minst en timme, med tre extranummer. "Fabricando fantasías" var definitivt störst, tätt följd av "Más que tu amigo". Dessa båda drog han av två gånger. "Señora Ley" fanns också på schemat.

Scenen var i minsta laget för Tito ackompanjerad av två körare/dansare samt vanlig trummis, afro-trummis, stå-basist, key-board, och minst tre blåsare. Trumpet-/trombon-folket stod tyvärr dolda, i stort sett, bakom ett högtalarpaket. Synd, men den lilla scenen i ett hörn av lokalen gav väldigt mycket närhet. Och den utnyttjade Tito till max genom att dela ut kind-pussar, hälsa och mot slutet även låta folk fotas med honom samtidigt som han sjöng.

Sammantaget, en fantastisk konsert som gjorde att det inte blev läggdags förrän framåt 5-6-tiden paa morgonkvisten...

Visst vore det trevligt med Tito Nieves till Skåne/Köpenhamn i sommar? På Tito Nieves hemsida http://www.titonievesonline.com/ kan man i alla fall se vilka resplaner han har. Det är mycket möjligt att han gör
någon sommarrunda och att man kan boka in honom då. Cuba Cafés lokal skulle faktiskt fungera! På YouTube finns ett antal av Titos melodier tillgaengliga foer den nyfikne. Det finns t o m redan ett clip från just den här koncerten i Barcelona!

Till sist skall också nämnas att priset för konserten var € 30,00 - prisvärt, minst sagt."